Förra sommaren sinade vattnet, fodret torkade bort och likviditeten är ansträngd på många gårdar. Myndigheter, branschorganisationer och politiker har ordnat fram stöd till drabbade bönder. Alla vill visa handlingskraft och hjälpa till.

Jordbruksverket har öppnat för krisstöd 2019: 235 kronor per hektar spannmål, 225 kronor för sockerbetor och 670 kronor för proteingrödor och oljeväxter. I princip alla rådgivningsföretag har ”torkrådgivning”, även den kraftigt subventionerad av EU-pengar.

Jag upplever det nästan som en naturlag att det ska till bidrag så fort en produktionsgren får problem. Bidragen har i det långa loppet inte någon större effekt, men gör ändå att alla – lantbrukare, tjänstemän och politiker – kan vara lite nöjda. Det handlar ofta bara om omfördelningar av landsbygdsprogrammet och då blir även finansministern nöjd.

I den verklighet vi befinner oss tycker jag att det är bra med torkstöd. Men ingen företagare vill egentligen ha bidrag.

Tänker jag efter blir jag mest irriterad över att det ska behövas. Ett företag och en bransch måste klara svackor. Vi kan inte vara beroende av allmosor från EU och statliga verk. Lönsamheten ska vara tillräcklig för att företaget ska klara ekonomiska dalar.

Trots Matlandet Sverige, konkurrenskraftsutredningen, den nationella livsmedelsstrategin och slutligen olika handlingsplaner är lönsamheten fortfarande för låg. Jordbruksverket konstaterar krasst i sin utvärdering och uppföljning av livsmedelsstrategin att konkurrenskraften försämrades i livsmedelskedjan 2011–2017 ”… eftersom lönsamheten har minskat, framför allt i primärproduktion och livsmedelsindustri.”

Receptet för bättre konkurrenskraft och lönsamhet är enligt Jordbruksverket satsningar på mer innovation och kunskap, förbättrad effektivitet och högre förädlingsgrad. Här har Jordbruksverket missat den kanske viktigaste faktorn.

Lantbrukaren måste få mer betalt. Vi behöver jobba med intäktssidan, inte enbart med kostnaderna.

Enligt LRF gick 9 öre av varje matkrona till lantbrukaren 2017. 32 öre hamnade hos handeln.

Svenska bönder är duktiga på att producera, bland de bästa i världen. Det gör de effektivt, hållbart och allt mer digitaliserat. Men vi kan bli bättre på att sälja, kapa några handelsled och därmed kostnader i värdekedjan.

Det är främst är inom marknad, försäljning och affärsmodeller som ny kunskap och innovationer behövs. Mycket händer men mer måste läggas till. Reko-ringar, Bondens marknad, mervärden genom lokala och regionala varumärken, gårdsbutiker, lokala upphandlingar och andra former av direktförsäljning.

Jag hoppas att tyngdpunkten i nästa landsbygdsprogram läggs på ny kunskap kring affärsmodeller, marknadsutveckling och nya innovativa försäljningsmetoder. Det hjälper inte om vi är världsbäst på att producera om vi inte också blir bättre på att sälja och få betalt.

Jordbruksstöd finns i hela världen. Vi kan inte avskaffa EUs jordbrukspolitik. Men den borde utformas så att den gynnar nya affärsmodeller.

Jesper Broberg, förbundsdirektör, Hushållningssällskapens förbund

Ingen företagare vill egentligen ha bidrag, skriver ATL:s krönikör Jesper Broberg.

Ingen företagare vill egentligen ha bidrag skriver ATL:s krönikör Jesper Broberg.

”Vi måste bli världsbäst på att sälja”

Lantbruk

ATL:s krönikör Jesper Broberg menar att ingen företagare egentligen vill ha bidrag.