David Gustavsson

Norr om Rättvik driver Tin Gumuns sedan 2006 K-märkta Karl-Tövåsens Fäbod som varit i drift sedan åtminstone 1663. Hon har sex kor som betar fritt i skogen om dagarna och hon gör ost, smör och messmör på gammalt vis i ett mejeri som är inhyst i fäboden. På somrarna säljer hon mejeriprodukterna från en liten ostbod.

Sedan den så kallade Rättviksmodellen infördes i kommunen betalar hon avgiften för livsmedelskontroller efter genomförd tillsyn i stället för före.

– Det borde vara vedertaget över allt. För mig är det en självklarhet att man tar betalt efter genomfört jobb och inte innan, säger Tin Gumuns till ATL.

LÄS MER: <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/sa-ska-tilliten-oka-mellan-bonder-och-myndigheter/?_ga=2.136543154.38754726.1555247898-1117305268.1551710301">Så ska tilliten öka mellan bönder och inspektörer</a>

Generellt sett är hon positiv till kontakten med kommunen. Hon är mer skeptisk till länsstyrelsens djurskyddsinspektörer. Även om hon inte hamnat i någon direkt konflikt så har de ibland en tråkig attityd och många saknar praktiska lantbrukskunskaper, upplever hon.

– Det borde vara krav på att man måsta jobba något år på lantbruk för att bli djurskyddsinspektör säger hon.

Flera län har redan liknande krav och samtliga kräver att inspektörerna har kunskap om lantbrukets villkor, enligt Karin Lundborg, länsveterinär på Länsstyrelsen i Västra Götaland samt enhetschef för Enheten för veterinär och djurskydd. Hon är också ordförande för det nätverk för livsmedelskontroll, djurskydd och allmänna veterinära frågor där samtliga länsstyrelser ingår.

Från Rättviks kommun får Tin Gumuns dock även vägledning och hon känner sig trygg med att ringa miljö- och byggkontoret och ställa frågor. Men på andra ställen är det vanligt att småföretagare inte vågar ta kontakt av rädsla för att bli prickade om det visar sig att de gjort fel, upplever hon.

– Här har vi mer en dialog och så kanske de säger att ”okej, då kommer vi tar prover och ser hur det ser ut”. Det finns ett servicetänk och intresse för en blomstrande företagskultur, utan att för den saken skull göra avkall på säkra livsmedel, säger Tin Gumuns.

<h3>Tin Gumuns mejerikamp</h3>Tin Gumuns kämpade under flera år för att få driva mejeriproduktion i sin fäbod. Livsmedelsverket bedömde att det inte var tillräckligt hygieniskt. Dalarnas Fäbodbrukarförening tog – med hjälp utav resurscentret Eldrimner och föreningen Tillväxt och Tillsyn – dock fram branschriktlinjer som sedan godkändes av Livsmedelsverket. Skatteverket krävde även att hon skulle införskaffa en kassaapparat med elektroniskt kassaregister till sin ostbod som saknar både ström och mobiltäckning. Tin Gunums överklagade kravet och 2016 gav Kammarrätten henne rätt och ett undantag från regeln. Undantaget löpte dock ut i slutet av förra året. Hon har nu ansökt om ett nytt undantag och inväntar besked. Källa: Tin GumnunsKälla: Tin Gumnuns

Rättviksbonden Tin Gumuns har fått en god relation med kommunen genom Rättviksmodellen. Däremot upplever hon att länsstyrelsens inspektörer ofta har dålig kunskap om företags villkor.

Lantbrukaren Tin Gumens upplever att relationen till kommunen förbättrats med Rättviksmodellen.

Bonde: Inspektörer bör ha större lantbrukserfarenhet

Lantbruk

Lantbrukaren Tin Gumuns i Rättvik upplever att relationen till kommunen förbättrats med den så kallade Rättviksmodellen. – Vi har en dialog och det finns ett servicetänk, säger hon till ATL.