• 1 januari 1973: Storbritannien – samt Danmark och Irland – blir medlemmar i dåvarande Europeiska gemenskaperna, EG, som med tiden ska omfattas av det nybildade EU.

• 5 juni 1975: 67 procent av britterna röstar för att stanna kvar i EG i en folkomröstning.

• 23 januari 2013: Premiärminister David Cameron lovar att hålla en ny folkomröstning om fortsatt EU-medlemskap, sedan landet först försökt förhandla om sin relation till unionen.

• 23 juni 2016: 52 procent av britterna röstar för att lämna EU i en folkomröstning. Som följd av resultatet lämnar Cameron sitt jobb och ersätts av dåvarande inrikesministern Theresa May.

• 29 mars 2017: Premiärminister May meddelar formellt att Storbritannien åberopar Lissabonfördragets utträdesparagraf, artikel 50.

• 14 november 2018: Storbritanniens regering säger sig acceptera det utkast till utträdesavtal som tagits fram av förhandlarna.

• 15 januari 2019: Parlamentets underhus röstar nej till utträdesavtalet. Ytterligare två nej under våren leder till att Storbritannien beviljas fortsatt förhandlingstid till den 31 oktober, i stället för den 29 mars.

• 24 juli 2019: May avgår och ersätts av tidigare utrikesministern Boris Johnson, som lovar att Storbritannien ska lämna EU den 31 oktober, oavsett om något avtal godkänts eller inte.

• 10 september 2019: Oppositionen driver igenom en lag som kräver att Johnson ber om ytterligare förlängning om inte landet godkänt ett avtal eller sagt ja till ett avtalslöst utträde senast den 19 oktober.

• 17 oktober 2019: EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och Boris Johnson meddelar att EU och den brittiska regeringen är överens om ett nytt Brexitavtal.

• 31 oktober 2019: Den förlängda förhandlingstiden löper ut.

Turerna kring Storbritanniens utträde ur EU har varit många det senaste året. Här är en sammanfattning:

De viktigaste stegen på vägen mot Storbritanniens utträde ur EU.