Marcus Frennemark

Claus Bruun Jørgensen är grisföretagare på gården Grønbo i sydligaste Jylland, nära gränsen till Tyskland.

Suggan i boxen har grisat i natt. Hon grymtar taktfullt när hon ger di åt de 13 grisarna i kullen.

Men på tavlan över boxen står det att hon fött 26 levande grisar?

– Korrekt. De andra grisarna har vi lagt till en amsugga. Det är inte ovanligt att suggorna föder 26 eller flera grisar.

Tavlorna över de andra boxarna styrker hans påstående. 25, 26 och 27 levande födda per kull är inte ovanligt. Här krävs många amsuggor.

”Jag visste att marknaden skulle falla när svinpesten kom till Tyskland. Jag har förberett mig och sparat kapital i två, tre år”, säger Claus Bruun Jørgensen.

Claus Bruun Jørgensen är grisföretagare på gården Grønbo i sydligaste Jylland, nära gränsen till Tyskland. Gårdens 2 000 suggor producerar 75 000 smågrisar om året. Grisar som alla säljs utomlands, för närvarande till Rumänien.

Fruktsamheten i besättningen är det alltså knappast något fel på. Däremot är Claus Bruun Jørgensen inte nöjd med hälsoläget.

Kostnaderna för vaccin och medicin är dryga; han är inte heller nöjd med kultingarnas tillväxt under diperioden. Grisarna når inte målvikten 7 kilo till avvänjningen vid i snitt 25 dagars ålder.

De sista smågrisarna från den nuvarande besättningen säljs i början på januari, sedan blir det sex månader utan intäkter innan han har nya grisar att sälja.

Hälsoläget är också en orsak till att Claus grisar får åka ända till Rumänien (med övernattning i ett tjeckiskt stall) för slutgödning. Uppfödarna i Rumänien har enligt Claus tillgång till närmast fri medicinering och betalar därför bättre än mer kräsna kollegor på närmare håll.

Tro nu inte att Claus Bruun Jørgensen gör dåliga affärer på sina grisar. Tvärtom, han är en driven entreprenör, har full koll på plus och minus i firman och kalkylerna visar att friskare djur kan ge 2,5-3 miljoner bättre resultat.

De nya gyltorna börjar anlända till karantänstallet, en bit från huvudanläggningen, i oktober, semineras i december och grisar in under april månad.

På den grunden har han förberett en omstart av besättningen.

– Planen fanns på plats. Jag visste att marknaden skulle falla när svinpesten kom till Tyskland. Jag har förberett mig och sparat kapital i två, tre år.

Sammantaget räknar han med att spara pengar på arbete och medicin, samtidigt som hans grisar blir mer värdefulla på marknaden.

Beskedet om att svinpesten korsat polsk-tyska gränsen kom 10 september. Noteringen för smågrisar sjönk kraftigt. Det var tillfället Claus Bruun Jørgensen hade förutsett och väntat på. Samma dag tog han beslutet att slakta ut besättningen successivt och rengöra anläggningen i grunden, avdelning för avdelning.

De sista smågrisarna från den nuvarande besättningen säljs i början på januari, sedan blir det sex månader utan intäkter innan han har nya grisar att sälja.

Suggor till slakt betalar sämre än vad rekryteringsgyltorna kostar att köpa in.

”Jag gör det här för att förbättra mitt resultat på sista raden. Men det ska bli dejligt med en produktion där det är minimalt med vaccin och medicin”, säger Claus Bruun Jørgensen.

Hur mycket kostar det att starta om och vara utan intäkter?

– Jag skulle gissa på fem till tio miljoner kronor, men allt beror på hur priset utvecklas, säger Claus Bruun Jørgensen, utan att verka oroad.

De nya gyltorna börjar anlända till karantänstallet – en bit från huvudanläggningen – i oktober, semineras i december och grisar in under april månad. Sedan ska allt rulla på som vanligt med ett 90-tal grisningar i veckan.

Gårdens 2 000 suggor producerar 75 000 smågrisar om året.

Claus Bruun Jørgensen satsar till en del på nytt avelsmaterial och det kan innebära något färre levande födda grisar. I gengäld är grisarna större vid födseln och har bättre förutsättningar att nå önskad vikt vid avvänjningen.

– Det är rätt logiskt att en gris som är större när den föds också är större vid avvänjningen.

Sammantaget räknar han med att spara pengar på arbete och medicin, samtidigt som hans grisar blir mer värdefulla på marknaden.

Smågrisar med hög hälsostatus betalar bäst i Polen och på hemmaplan i Danmark. Köpare väljs efter förhandling och visad betalningsvilja.

– Jag gör det här för att förbättra mitt resultat på sista raden. Men det ska bli dejligt med en produktion där det är minimalt med vaccin och medicin, säger Claus Bruun Jørgensen.

LÄS OCKSÅ: <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/staket-stoppar-vildsvinen-och-afrikansk-svinpest/">Staket stoppar vildsvin – och afrikansk svinpest</a>LÄS OCKSÅ: <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/danish-safety-wash-hindrar-afrikansk-svinpest/">Här tvättas bilarna för att hindra svinpesten</a>

<h3>Gården Grønbo</h3>Ägs och drivs av Claus Bruun Jørgensen.Driver smågrisproduktion med 2 000 suggor i produktion och producerar cirka 75 000 smågrisar per år.Äger också 400 hektar jord och skog, men arrenderar ut all åkermark.Har tolv medarbetare som arbetar med djuren samt ytterligare två medarbetare som jobbar med reparation och underhåll.

Claus Bruun Jørgensen satsar till en del på nytt avelsmaterial och det kan innebära något färre levande födda grisar. I gengäld är grisarna större vid födseln.

<h3>Fem i topp för dansk smågrisexport 2019</h3>Totalt producerades 31,8 miljoner grisar i landet, varav 14,9 miljoner exporterades.1. Tyskland – 6,41 miljoner grisar2. Polen – 6,27 miljoner grisar3. Italien – 1,02 miljoner grisar4. Kroatien – 0,21 miljoner grisar5. Rumänien – 0,17 miljoner grisarKälla: Danske Svineproducenter, Landbrug&amp;Fødevarer

Claus Bruun Jørgensen tryckte på stoppknappen när den afrikanska svinpesten kom till Tyskland.Nu slaktar han ut sina 2 000 suggor och startar om med friskare djur.

Dansken stod beredd när svinpesten kom till Tyskland.

Han slaktar ut och satsar på friskare djur

Djurhållning

Stod beredd när svinpesten kom till Tyskland: ”Ska bli dejligt med minimalt med vaccin och medicin.”