Malin Eborn

Lantbrukare som vill bygga ut verksamheten ställs ofta inför obefogade krav.

När lantbrukare vill bygga ut sin djurproduktion över ett visst antal djur krävs tillstånd från länsstyrelsen. Tillståndsprocessen är komplex och kräver i de allra flesta fall hjälp av konsulter. Flera rådgivare som under många år hjälpt till med tillståndsprocessen vittnar om att utredningsarbetet bara växer.

– Villkoren som ställs på lantbrukare borde vara logiska och befogade men nu känns det som vi får lägga mycket tid för våra kunders räkning i att visa orimligheten i vissa krav, säger Andreas Gustavsson, miljörådgivare på Hushållningssällskapet i Skaraborg.

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/allt-fler-satsande-djurbonder-slar-larm/">Flaskhalsen som hindrar expanderande lantbrukare</a>

Bodil Paulsson, miljörådgivare på Lovang Lantbrukskonsult i Östergötland, påpekar att när det gäller generella föreskrifter för lantbruk sker alltid ett remissförfarande där branschnära intressen får ge sina synpunkter innan reglerna införs. Men detta gäller inte villkoren som ställs på tillståndspliktiga företag.

– Det är väldigt märkligt eftersom dessa villkor kan vara ännu mer ingripande och kostsamma för lantbrukaren än andra föreskrifter, säger hon.

Det kan resultera i att lantbrukaren måste finna sig i att mycket osakliga krav ställs om de inte väljer att överklaga.

– Som producent står du inför valet att överklaga och skjuta på byggplanerna ytterligare ett år eller acceptera villkoren även om de är ogrundade och kostar pengar, säger hon.

Ett exempel på det är en kycklinguppfödare som fick krav på att gödselspridaren ska tvättas på en tät platta med uppsamling av vattnet.

– Har du kört ut gödsel i en dos av fem ton per hektar på åkern alldeles innan kan det inte vara ett problem om man får ut lite tvättvattnet på backen från en rensopad gödselspridare, säger Bodil Paulsson.

ATL har tidigare uppmärksammat att olika länsstyrelser behandlar frågan om djurbönders vattenuttag på olika sätt.

– Det har blivit så stora skillnader mellan olika län att systemet inte längre är rättssäkert som jag ser det, säger Andreas Gustavsson.

Markus Hoffman, expert på vatten och växtnäring på LRF, har lång erfarenhet av att jobba med tillståndspliktiga gårdar och upplever att villkorslistan bara blir längre och längre. Han ser en risk i att enskilda handläggare på länsstyrelserna driver utvecklingen och "konstruerar krav där de egentligen har dålig kunskap om åtgärdens effekt och kostnad."

– Situationen har blivit allvarligare eftersom en del kommuner i brist på egen agrar kompetens ser villkorslistan som inspiration och tänker att det här kan vara skäligt enligt miljöbalken att kräva av alla gårdar i den ordinarie miljötillsynen, säger han.

Martin Jansson är ordförande för miljöprövningsdelegationen i Västra Götaland, som är den funktion inom länsstyrelsen som fattar beslut i ansökningar om tillståndståndspliktig verksamhet.

– Våra tillstånd utvecklas i takt med att kraven från lagstiftaren, det vill säga regeringen, riksdagen och EU ökar, säger han.

Miljöprövningsdelegationerna har också ett uppdrag från regeringen att samverka nationellt vilket man gör i en samverkansgrupp påpekar han.

Är tillståndsprövningen samstämmig nationellt i dag tycker du?

– Ja, det måste jag hävda. Sedan finns det säkert andra som har andra uppfattningar om det. Men vi jobbar så gott vi kan med de medel som står till vårt förfogande, säger Martin Jansson.

LÄS MER: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/stora-djurbonders-vattenbehov-en-stridsfraga/">Stora djurbönders vattenbehov en stridsfråga</a>

LÄS MER: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/kamp-om-vattnet-slar-mot-satsande-djurbonder/">Kamp om vattnet slår mot satsande bönder</a>

LÄS MER: <a href=" http://www.atl.nu/lantbruk/havt-djurforbud-ger-ringar-pa-vattnet/">Hävt förbud ger ringar på vattnet</a>

Dagens produktionslantbruk med djurhållning är oftast så stora att man måste få verksamheten ”miljöprövad” hos myndigheterna innan man kan sätta igång. För de största verksamheterna gäller att man måste ansöka om miljötillstånd hos länsstyrelsen, och för flertalet av övriga lantbruk med djur gäller att de måste lämna in en anmälan om djurhållning till kommunen. Oavsett vilken instans som man lämnar in ansökan/anmälan till så resulterar detta, efter längre eller kortare tid, i att man får ett beslut med individuella villkor eller försiktighetsmått för verksamheten. Man får alltså extra krav på sig, som går utöver den allmänna lagstiftningen.

Källa: Bodil Paulsson, Lovang Lantbrukskonsult

Lantbrukare som söker tillstånd för att utöka djurproduktionen utsätts för en rättsosäker process och kan få krav på helt obefogade åtgärder när de vill bygga ut.

Viktigt om du ska expandera och bygga ut djurproduktionen.