Mikael Gianuzzi

Bosgård, med utsikt över Finska viken, för tankarna till är en gammal kungsgård från svensktiden. Den gula mangårdsbyggnaden, eller karaktärshuset som det heter på finlandsvenska, härstammar dock från 1800-talet. Ett sekel under vilket Finland tidvis låg under ryskt styre.

Dagens Bosgård är en ekologisk gård med en charolaisbesättning på 130 dikor och totalt cirka 350 djur som producerar omkring 25 000 kilo styckat kött per år.

Aarne Schildt, som tog över gården från sin far 2010, har växlat om från konventionell kött- och spannmålsproduktion.

– Först och främst handlar det om eget intresse. Dessutom har Bosgårds åkrar egentligen aldrig lämpat sig särskilt väl för spannmålsodling så det var relativt lätt att fatta beslutet att gå över till köttproduktion, säger Aarne Schildt.

Det fanns också starka ekonomiska incitament att gå över till naturbeteskött. Premien för ekologiskt kött i Finland är högre än i Sverige. Bosgård ligger på 15-20 procent över butikspriset på ekologiskt kött och ett viktigt skäl till prissättningen är nischtänkande. Varumärket Bosgård är främst riktat mot en urban och välutbildad Helsingforspublik mellan 30-50 år. Där är också medvetna om miljö och klimat och uppskattar närproducerat och premiumkvalitet. Dessutom är de beredda att betala för det.

Svenska konsumenter ligger drygt 5-10 år före de finska när det gäller medvetenhet om ekologisk produktion, menar Aarne Schildt, samtidigt ökar finnarnas intresse så sakta även utanför huvudstadsregionen.

– Sedan måste ju kvaliteten på köttet motsvara det pris vi har begärt. Det ska ju inte bara vara miljövänligt och sedan segt som fan om folk ska betala för det, säger Aarne Schildt.

<h3>"Gårdsbutiken är som ett besöksmål"</h3>

Kunderna köper sitt kött antingen hos slakteriet i Helsingfors eller får det hemlevererati lådor. Under sommarhalvåret är det också många som kör de 6,5 milen från Helsingfors till gården för att handla köttet i gårdsbutiken.

– Det blir som ett besöksmål för många. Vi serverar lunch, har barbecuekvällar och fester, konserter och bröllop på logen. Här finns naturstigar och företag hyr också in sig för konferenser. Den kombinationen med naturbeteskött finns ingen annanstans i Finland, berättar Aarne Schildt.

Jesse Mårtensson är mjölkbonde och driver gården Grefsnäs i Mörskam tillsammans med sina föräldrar. De har en besättning på 130 mjölkkor och totalt cirka 250 djur. Gården har två mjölkrobotar och medelproduktionen är 10 000 kilo mjölk per ko. Målet är att öka produktionen genom avel.

- Målsättningen är 1,2 miljoner liter mjölk till mejeriet. Jag tror vi når dit i år, säger Jesse Mårtensson.

När ATL besöker gården i november ligger mjölkpriset på 38 cent per liter. Under den senaste tiden har trenden varit svagt positiv och enligt Jesse Mårtensson är gårdens lönsamhet under kontroll.

- Det var betydligt värre när Ryssland stängde gränsen för import av mejerivaror 2014 och priset föll från 46 till 35 cent inom loppet av tre månader. Det var en hård smäll för många finska mjölkbönder.

<h3>"Alltid osäkert med den stora grannen i öst"</h3>

För Grefsnäs handlade det då om att prioritera kassaflödet, ta kontakt med banken och se över villkoren. För andra som hade stora nyinvesteringar i spåren av det höga mjölkpriset blev den stängda gränsen ett bra mycket tuffare uppvaknande, berättar Jesse Mårtenson.

- Ingen trodde nog att gränsen bara kunde stänga men det har alltid varit så osäkert med den stora grannen i öst. Vi hade styr på ekonomin och lyckades i viss mån parera prisfallet genom att öka antalet levererade litrar till mejeriet varje år.

I Finland avgörs mjölkpriset av hur väl mejerijätten Valio lyckas i sina förhandlingar med de två stora butikskedjorna K och S, men också av importen av förädlade mejeriprodukter från utlandet.

I dag drivs Grefsnäs gård konventionellt i dag men Jesse Mårtenson är inte främmande för att konvertera till ekologisk produktion.

- Valio betalar 14 cent extra per liter ekologisk mjölk. För tillfället är priset inte tillräckligt bra för men vi får se vart trenden bär.

Det är skillnad i stödet mellan södra och norra Finland där produktionsvillkoren är lite kärvare. Det gäller EU-stödet likväl som det nationella stödet.

- I norr får de ett literbaserat stöd medan stödet här i södra Finland baseras på antalet kor. Det uppmuntrar dem i norr till att producera mer medan vi får en klumpsumma oavsett vad kon mjölkar och det är ju lättare att öka produktionen än att öka antalet kor, avslutar Jesse Mårtensson.

<h3>Bosgård</h3>Ägare: Aarne SchildtGården: 413 hektar åker, 168 hektar naturbete, 330 hektar skogAnställda: 6 personerProduktion: 130 dikor Charolai producerar 25 000 kilo styckat kött/år. Gårdsrestaurang, butik, sommarkök och konferensverksamhet<h3>Grevnäsgård</h3>Ägare: Jesse MårtenssonGården: 154 hektar Anställda: 0Produktion: 130 mjölkande kor. 1,2 miljoner kilo/år. Odlar till foder.

Upplevelseturism, restaurangverksamhet och naturbeteskött. Aarne Schildts koncept för gården Bosgård vid Pernåviken nära Borgå i Finland är minst sagt unikt.

Uppskattar närproducerat och är de beredda att betala för det.