Hur länge ska jordbruket orka med alla lagar, förordningar och regler som pådyvlas dem? Krav och regler som kommer från politiker i en strid ström. Varför reagerar vi som lever av och verkar inom jordbruket, inte mer?

Många av dessa regler och förordningar gäller enbart Sverige och de snedvrider konkurrensen gentemot övriga länder som producerar livsmedel.

Tanken när EU:s regelverk öppnade upp för en större medfinansiering från varje land var väl just att stötta och kompensera för olika regler som fördyrar produktion i respektive land? Nu startar vi med 4 procents avdrag av EU-ersättningarna, men dessa kan öka till 30 procent vilket skulle få katastrofala följder för jordbrukssektorn.

Jag är inte för EU-ersättningar, men nu måste Sverige bestämma sig. Antingen sänker vi punktskatter och regler till EU-nivå, eller så fortsätter vi med EU-ersättningarna på den nivå vi har i dag. Sker inte detta kommer en stor del av svenskt jordbruk att läggas ner och importen av billiga livsmedel blir ett faktum, med stora konsekvenser för en allt mer påfrestad arbetsmarknad.

Men någon måste väl kunna se helheten? Man kan inte, lika lite som i andra branscher, bryta ut ett område eller del och bara fokusera på det, samtidigt som man inte funderar över hur allt runtomkring påverkas av att just ett enstaka område påverkas eller försvinner.

Om vi med olika pålagor gör företagsklimatet för lantbruk så betungande att många väljer, eller tvingas, att sluta med jordbruk, kommer inte bara importen av livsmedel att öka. För naturligtvis påverkas då också allt runtomkring, alla de som är sysselsatta med att ta hand om och förädla det som har producerats. Alla som jobbar med produktutveckling av jordbruksprodukter, reklambranschen, förpackningsindustrin, transportleden, rådgivare, med flera, med flera.

Och det kanske inte är hela världen: marknaden ändras alltid för alla så det är bara naturligt. Men vår omvärld kommer också att förändras, med färre åkrar, färre betande djur, mindre biologisk mångfald och mer skog. Det kanske inte heller är hela världen, det finns kanske nog med åkrar och betande djur i resten av världen. Men hur tänker vi kring frågan om vår egen hälsa? Vi brukar ju skryta med att vi har världens renaste jordbruk och nästan ingen antibiotika och fantastisk djurvälfärd som saknar motstycke i resten av världen. Är inget av det viktigt längre?

För med importerad mat kommer djuren som har producerat den att ha levt i miljöer vi i dag anser vara förkastliga, men så länge vi inte ser det här hemma hos oss spelar det inte så stor roll – då har i alla fall inte vi producerat maten med dåliga metoder. Utsläppen som uppstår när allt nu måste transporteras till Sverige i stället för att produceras här ska heller inte förringas, men om det smutsas ner någon annanstans är ju det inte vårt problem – det får ju de ta hand om som har smutsat ner.

Men det kommer att hittas antibiotikarester i köttet och bekämpningsmedelsrester i grönsakerna framöver, var så säker.

Så snälla politiker, slå inte i den sista spiken i kistan. Tänk på att svenska bönder redan är så få att de tillhör en hotad art och därmed är rödlistade.

Ordförande Sveriges Mjölkbönder

Många regler snedvrider konkurrensen gentemot övriga länder som producerar livsmedel. Det kommer leda till att en stor del av svenskt jordbruk lägger ner, skriver Stefan Gård.

Avvecklas svenskt lantbruk kommer hela omvärlden påverkas.

Krönika: Slå inte sista spiken i kistan för svenska bönder!

Lantbruk

Om många tvingas avveckla sitt lantbruk på grund av alla regler kommer hela vår omvärld att påverkas, skriver Stefan Gård, ordförande för Sveriges Mjölkbönder.