Sara Johansson

Martin Merrild försöker följa en uppmaning han fått från unga danska bönder: Tala mer om den majoritet lantbrukare det går bra för. Men det är inte alltid så lätt.

Det är närmast sandstorm kring Limfjorden när Lantmannen besöker Martin Merrild på hans gård i västra Jylland. Påskhelgen är nyss över och många fält i det böljande kulturlandskapet är nyplöjda. Hårda vindar både för med sig sand från Sahara och lyfter bördig men snustorr mylla från marken.

Men det är inte ännu ett år av torka eller klimatförändringar som ordföranden i Landbrug & Fødevarer, Danmarks motsvarighet till LRF, först lyfter när han talar om var det danska lantbruket har sina största utmaningar. Då handlar det mer om skuldbördan, och den stigande medelåldern i yrkeskåren. 15 procent av lantbruksföretagen bedöms ha ohållbar ekonomi. De danska bönderna lever fortfarande med finanskrisens effekter, enligt Martin Merrild förvärrade av en branschkultur där benägenheten att ta risker var för hög.

– En god vän som är bankman säger att en bonde är en person som inte kan se en risk utan att böja sig ner och ta upp den.

Vårhimlen över de västjyska fälten är blekt av all sand i luften. Vinderosion är ett problem som oroar Martin Merrild, även om årets grödor ser bra ut.

<h3>Vill sänka låntagares medelålder</h3>

Lantbrukarna måste bli försiktigare, menar han, inte lika benägna att investera utan att först tänka igenom hur de satsade pengarna ska betala sig. Med banker som definitivt inte längre är villiga att ta risken att låna ut till redan hårt skuldsatta företagare krävs det också kreativitet för att hitta villiga investerare och partners som kanske inte finns i den egna branschen.

Ett försök att starta en lantbrukets finansieringsbank där en del av pengarna kom från näringen och en del från finanssektorn misslyckades. Verksamheten blev aldrig så omfattande som det var tänkt och omkostnaderna för att driva en bank visade sig större än väntat. Nu sätts hoppet i stället till en investeringsfond på runt 1,3 miljarder där staten står för den ena hälften av kapitalet och danska pensionsfonder för den andra. Runt 200 bönder beräknas få lån och Martin Merrild ser gärna att mottagarna sänker medelåldern.

Martin Merrild är en av de 1 500 bönder som bidrar till att göra Danmark till världens största minkpälsproducent, och till att göra pälsdjursuppfödning till den tredje största typen av animalieproduktion i landet.

För finansieringsproblemen bidrar till den dåliga återväxten bland bönderna. Martin Merrild är själv bondson, men köpte tillsammans med hustrun Ulla gården Feldborg 1982. Det var lättare att starta ett jordbruk då.

– Vi har varit privilegierade i Danmark, vi kunde länge börja som bönder utan ett särskilt stort kapital, konstaterar han.

Martin Merrild tror att arrendatorsrollen är en väg in för unga lantbrukare. Runt en tredjedel av den danska jordbruksmarken arrenderas i dag, men det är mest delarrenden. Till skillnad från Sverige finns det ingen lagstiftning som skyddar arrendatorer i Danmark.

– Det är inget som vi har lyft som ett problem, men eftersom vi får fler arrendatorer så är det ett ämne som kommer att diskuteras.

TV Midtvest gör en intervju om ett samarbetsprojekt för att rädda tofsvipan som L&F har med Dansk Ornitologisk Forening.

Martin Merrild har en bakgrund som lokalpolitiker i Venstre, det borgerliga parti som är det traditionella bondepartiet i Danmark, och som i skrivande stund leder en koalitionsregering. (Danmark håller val efter denna tidnings pressläggning.) Det är kanske delvis därför han har få anmärkningar på hur den nationella jordbrukspolitiken förs. Men jordbruket har av tradition också en mer central roll i politiken än det har haft i Sverige. Fokuset har legat mer på effektiv produktion och export än miljö och djurskydd.

<h3>Orättvisa mot danska grisproducenter</h3>

Det märktes när en griskris sammanföll med det förra EU-valet och alla politiker med EU-parlamentsambitioner skulle posera med en svensk kulting med knorr. Det uppmanades till bojkott av importerat griskött och svenska lantbruksintressen eldade på. Martin Merrild tycker att kollegorna i Sverige var orättvisa mot danska grisproducenter, men säger sig samtidigt förstå varför.

När man inte matar minkarna varje dag är det bra med en fusklapp i fodertrucken.

– Jag kan förstå frustrationen hos svenska lantbrukare, med alla krav de har på sig och vad det betyder för deras konkurrenssituation. Det var naturligt att de försökte sätta fokus på att de producerar under lite andra förutsättningar. Sverige hade kunnat ha lika stor grisexport som Danmark, om jordbrukspolitiken sett annorlunda ut.

Den danska politikens välvilja gentemot bönder gör att Martin Merrild inte ser någon anledning att klaga på stödet efter förra sommarens torka, trots att det är betydligt lägre än vad svenska lantbrukare fått. Staten gick in med 317 miljoner i nedsatta slaktavgifter. När beskedet kom i september uttryckte Landbrug & Fødevarer att de gärna hade sett mer reda pengar, men fann orsaken till att det inte blev så i att det var regelverket som satte stopp, inte politikernas ovilja att lätta mer på penningpungen.

Enligt bondebasen blev torkan inte heller fullt så förödande som den kunnat bli. Det regnade i augusti vilket gav en ovanligt bra majsskörd och betessäsongen blev också längre än normalt.

Med många dagar i Köpenhamn och Bryssel uppskattar Martin Merrild närkontakt med djuren när han är hemma.

– De första rapporterna om det danska lantbrukets ekonomi 2018 ser överraskande bra ut. Det betyder ju att många lantbrukare lyckats anpassa sin ekonomi till de förhållanden som gällde.

I en fråga är Martin Merrild trots allt kritisk mot den danska regeringen. Den har, liksom den svenska, gått in i förhandlingarna om EUs nästa långtidsbudget med ingångsbudet att den inte får höjas.

– Risken är att Europas jordbruk får betala för Brexit två gånger. Först med minskad marknad, sedan med minskad budget.

Ett brittiskt EU-utträde kommer att märkas även i bondelobbyn i Bryssel. Martin Merrild var ordförande i Copa, paraplyorganisation för nationella bondeorganisationer i EU, mellan 2015 och 2017. Han sitter fortfarande i styrelsen. Där har brittiska intressen ofta sammanfallit med nordiska då man delar en relativt sett liberal syn på jordbruk och handel. Det blir en maktförskjutning öster- och söderut. Det kan göra det svårare för Martin Merrild att få gehör för åsikten att det är rätt att de gamla medlemsländerna fortsätter att få högre jordbruksstöd än de nya. Det rättfärdigas av högre omkostnader och arv från äldre jordbrukspolitik som bönder i de nya länderna inte lever med, anser han.

Vad det gäller EU-kommissionens reformförslag i stort är Martin Merrild ganska nöjd. Fast han vill inte kalla det en reform, det är i hans ögon mer en justering. Det är bra att medlemsländerna får utforma stödvillkoren själva, och att förgröningen ser ut att ersättas av en meny av miljöåtgärder som det är frivilligt för lantbrukarna att åta sig. Att frivilligheten kan leda till att bönder helt enkelt väljer att inte göra några miljöåtgärder ser inte Martin Merrild som något problem. Även förgröningsdelen av direktstödet är ju, åtminstone i teorin, frivillig.

Att EU-kommissionen försöker mildra effekten av en mindre jordbruksbudget genom att föreslå större utrymme för EU-länder att skjuta till mer pengar själva ger Martin Merrild inte mycket för. Det riskerar att radera det gemensamma i den gemensamma jordbrukspolitiken när vissa länder utnyttjar den möjligheten och andra inte gör det. Danska politiker må vara jämförelsevis bondevänliga, men det finns en gräns och den går där.

– Jag är helt säker på att Danmark inte kommer att tillföra mer pengar. Det skulle bli för stor del av statsbudgeten.

Kanske kan förlusten av en bundsförvant kompenseras av att de nordiska bondeorganisationerna, enligt Martin Merrild, är goda lobbyister som ser till att alltid ha förslag på hur de klagomål de har kan lösas.

– Man får politiskt inflytande genom att vara lösningsformulerande, inte bara problemformulerande.

Detta är en artikel ur nr 7–8/2019 av tidningen Lantmannen. För att få veta mer om tidningen, eller teckna en prenumeration, <a href="https://lrfmediashop.se/kampanj/lantmannen-2/?lp-variation-id=1&_ga=2.158340346.159627734.1560719517-1186547781.1553119621">klicka här</a>.

<h3>Martin Merrild</h3>Ålder: 64.Familj: Fru och fyra vuxna barn. Yrke: Lantbrukare och ordförande i Landbrug &amp; Fødevarer, Danmarks motsvarighet till LRF. Produktion: Växtodling, minkuppfödning, broilerkycklingproduktion.Areal: 150 hektar.Anställda: 4 anställda, hustrun Ulla arbetar också med lantbruket. Gör helst på fritiden: Umgås med vänner. Men den lilla tid som finns över efter arbetet i Landbrug &amp; Fødevarer går till gården.<h3>Fem snabba</h3>Vad är din favoritsyssla på gården?– Att utfodra djuren. Då får man en känsla för hur läget är. Vilket enskilt politiskt beslut skulle göra störst skillnad för danska lantbrukare?– Det är svårt att säga, för vi har på många sätt ett bra stöd för lantbruksnäringen från politiken som det är, bättre än i många andra europeiska länder.Vad tror du om glyfosatets framtid i EU?– Det vet jag inte, men man kan frukta det värsta. Ett förbud vore en total katastrof för europeiskt lantbruk. Gör lantbruket tillräckligt för att motverka klimatförändringarna?– Vi har en målsättning att lantbruket i Danmark ska vara klimatneutralt 2050. Det är ambitiöst och kräver massiva investeringar. Varför finns det inga kvinnor i Copas styrelse?– Det får du fråga dem som väljer styrelsen.

Danska bondebasen Martin Merrild vill ha försiktigare, och gärna yngre, medlemmar. Hög skuldsättning och hög medelålder hotar Danmarks lantbruk, säger han i denna intervju med tidningen Lantmannen.

Martin Merrild vill ha försiktigare, och gärna yngre, medlemmar.