David Gustavsson

Förra årets skörd blev, på gårdsnivå, mellan 30 och 70 procent lägre än normalt i torkans spår, enligt LRF Konsult. Det blev den sämsta sedan 1959. Sverige hade störst skördebortfall i Östersjöområdet efter Norge, konstaterar Lantmännen.

Hela skörden inklusive oljeväxter och andra proteingrödor beräknas till 3,5 miljoner ton, jämfört med 6,2 miljoner ton mot ett femårssnitt. Spannmålsskörden uppgick till 3,2 miljoner ton – nästan en halvering mot ett normalår, visar Jordbruksverkets beräkningar.

Sverige har därmed blivit nettoimportör av spannmål, vilket inte hänt sedan början av 1990-talet. Men importbehovet är betydligt större denna gång. Det uppgick till 800 000–900 000 ton i december. Fodervete och annan foderspannmål behöver främst importeras. Importen har en prishöjande effekt på mellan 10-15 öre per kilo med frakt- och hanteringskostnader.

Den kraftigt minskade spannmålstillgången i Sverige i kombination med höga världsmarknadspriser har också pressat upp priserna. I september 2018 var det svenska avräkningspriset för foderhavre hela 107 procent högre jämfört med samma månad året innan.

Näst mest ökade vetepriserna (+77 procent), följt av råg (+70) och korn (+60). Sammantaget har det svenska spannmålspriset stigit mer än i övriga Europa. En torksommar får stor prispåverkan i ett litet land som snabbare drabbas av lagerunderskott.

Uppgångarna i spannmålspriser har även lett till högre foderpriser. Under sensommaren steg de med totalt 12 procent i Sverige, enligt Jordbruksverkets djurfoderindex. Enskilda prisökningar på mellan 25 och 40 procent var vanligt och uppåt 60 procent i vissa fall. I december var Svenska Foders pris på foderhavre och fodervete 70 respektive 40 procent högre, jämfört med motsvarande period 2017.

Och foderpriserna, oavsett fodersort, väntas ligga kvar på relativt höga nivåer även under 2019 – åtminstone till nästa skörd, enligt de experter ATL talat med. Den sydamerikanska skörden ser dock ut att bli god och kan pressa världsmarknadspriset på vanliga foderingredienser som sojabönor, majs och vete, vilket skulle pressa foderpriserna globalt.

Hittills har de ökade foderkostnaderna slagit hårdast mot grisbönder samt fågel- och äggproducenter som är beroende av spannmålsbaserat foder. Värst drabbade är grisbönder, med kostnadsökningar som uppskattats till 11 procent för helåret 2018. Foderkostnadens andel av mjölkintäkten beräknas samtidigt ha ökat med 9 procent.

Grovfoderbristen har dock minskat efter goda höstskördar. Fortfarande saknades ändå uppåt 15 procent i slutet av 2018, enligt Jordbruksverket. Handeln med grovfoder är liten i Sverige och importen har ökat. Många bönder tycks dock ha löst sin grovfodertillgång, bedömer SLU.

Ändå tar det troligen flera år innan alla har balans i sina grovfoderlager. I vissa fall blir det svårt att klara sin försörjning fram till nästa skörd. De vallodlingar som förlorades i torkan och uteblivna etableringarna medför också försenad återställning av lagren. Effekterna kan kvarstå en bit in på 2020.

Foderpriserna väntas ligga kvar på höga nivåer även i år. En god sydamerikansk skörd kan dock sätta viss prispress, skriver ATL:s ekonomireporter David Gustavsson.

Foderpriserna väntas ligga kvar på höga nivåer även under 2019. En god sydamerikansk skörd kan dock sätta viss prispress, skriver ATL:s ekonomireporter David Gustavsson.