Tord Karlsson

Lantbrukare och andra markägare på Österlen har kämpat för att <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/de-tar-strid-mot-gruva-pa-osterlen/">stoppa ett brittiskt gruvföretags undersökningstillstånd</a>. Hoppet att hitta vanadin lockar, men markägarna, länsstyrelsen och berörda kommuner och har överklagat tillståndet.

Det senaste beskedet är ett <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/deras-protester-mot-gruvplanerna-fick-avslag/">avslag i Bergsstaten</a>. Det är möjligt att överklaga till Kammarrätten, och i så fall finns ytterligare en möjlighet.

Det är bara ett av många exempel på hur gruvföretag på nytt lockas av den svenska berggrundens hemligheter, och också på hur markägare protesterar. Det ökade trycket beror naturligtvis på behovet av metaller i den snabbt växande elektronikindustrin.

Tillstånd för undersökning gäller i tre år och kan förlängas. Tillstånd att bearbeta gäller i 25 år, och först när det blir aktuellt med utvinning görs en miljöprövning.

Ett undersökningstillstånd är naturligtvis en stressfaktor att leva med som markägare. Hittar man något, vad händer i så fall då? Om man vill sälja gården tänker eventuella köpare likadant. Det påverkar förstås värdet på fastigheten.

För intrånget får markägaren bara små belopp vid undersökningarna. Blir det så aktuellt med brytning är ersättningen till ägarna minimal, staten och ägaren delar på 2 promille. I många andra länder ligger ersättningen på ett antal procent av värdet på malmen. Det lockar naturligtvis företagen, vår utbyggda infrastruktur med el och vägar är också värdefull för exploatörerna.

Problemet med den föråldrade Minerallagen uppmärksammas i motioner till LRF:s regionstämmor på flera håll. Som Bengtsfors lokalavdelning skriver i sin motion: ”Vårt lands värdefulla mineralresurser saluförs som ett lågprissmörgåsbord.”

Det vore rimligt att korta tiden för undersökningstillståndet och kräva en snabbare process om brytning blir aktuell. Det skulle minska osäkerheten för markägarna.

Lönsam gruvdrift är ett riksintresse. Gruvnäringen har haft och har en enorm betydelse för svensk ekonomi. Men det behöver inte betyda fri lejd för framtida gruvföretag. Gruvdrift bör vägas mot andra viktiga näringar. Jordbruk och livsmedelsproduktion hör definitivt dit.

Hittills har det varit klent intresse från rikspolitikerna att göra några förändringar i Minerallagen. I och med januariöverenskommelsen öppnas en liten möjlighet, menar optimisterna. Där sägs att det inte ska förekomma prospektering och nyexploatering av kol, olja och fossilgas och en skärpning av tillstånden för alunskifferbrytning.

LRF tycks ha stora förhoppningar att denna skrivning ska öppna för en större översyn som skulle stärka fastighetsägarnas position. Det är nog en övertro på regeringens och samarbetspartiernas fantasi och beslutsförmåga. Det krävs större påtryckningar än så för att få resultat.

Krävs stora påtryckningar för att förändra minerallagen, skriver ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.