Malin Eborn

Per-Anders Andersson har lång erfarenhet med att hjälpa lantbrukare med SAM-ansökningar och gillade jobbet under många år. Men när landsbygdsprogrammet 2015 kom försvann arbetsglädjen och han var nära att gå in i väggen.

När Per-Anders Andersson belönades med priset Årets rådgivarinsats löd en del av motiveringen att ”han outröttligt drivit kunskapsutvecklingen inom vall- och grovfoderområdet” under sina snart trettio år i branschen.

– Vall är en spännande gröda, säger han.

I skämtsam ton lägger han till:

– Jag brukar säga att det är väl inga konstigheter att ge råd på slätten när det gäller höstvete och höstraps. Det kommer så mycket nya försöksresultat och tas fram nya sorter hela tiden. Vallodling är något helt annat!

För drygt två år sedan började han på Lantmännens Odlingsrådgivning och jobbar både internt och externt som specialist på vall och grovfoder. Per-Anders Andersson utgår från Lantmännens kontor i Vetlanda och det är just i Jönköpings län han verkat hela sitt yrkesverksamma liv. Fokus på vall kom naturligt, när han började sin karriär som växtodlingsrådgivare på Hushållningssällskapet i Jönköping. Här finns många mjölkgårdar där vallen är den viktigaste grödan i produktionen. Han är rådgivare till flera av de största gårdarna i området och många har följt honom genom åren. Vissa kundrelationer har han haft sedan han började som rådgivare på Hushållningssällskapet 1990.

– Ibland när vi går och tittar på vallen kan det kännas som om vi är ett gift gammalt par, jag och lantbrukaren, säger han och skrattar.

När det gäller vall har forskningen halkat efter praktiserande lantbrukare på många områden. Det finns till exempel inga säkra forskningsresultat på att fyra eller fem vallskördar per säsong är den mest lönsamma strategin, resonerar Per-Anders Andersson.

Han tillägger att det säkert kan vara bra att byta rådgivare ibland för att se saker med nya ögon. Men just när det gäller vall tar det tid att bygga upp kunskap om odlingen och det finns relativt få rådgivare med den kompetensen i landet. Att förändra vallstrategin på en gård är också ett arbete som tar tid. Vall ska sås in och ligga några år innan resultatet kan utvärderas.

– Det är ett komplext system där det inte finns så många försöksresultat att gå efter, säger han.

Numera finns det mesta i mobilen men om det är svårt att identifiera ett ogräs kan boken "Åkerogräs i Sverige" fortfarande komma till nytta.

Under 1970- och 1980-talet gjordes relativt många vallförsök men sedan dess har försöksbudgeten krympt. I förhållande till ettåriga grödor kostar det väldigt mycket pengar att göra vallförsök så det blir inte så mycket nya resultat för pengarna, menar han. Därför finns det kunskapsluckor där det saknas försöksresultat att gå efter. Ett exempel är om gödsling av återväxt på vallen ska ske med kalksalpetern eller N27. Det finns försök som visar att det inte är ekonomiskt med kalksalpeter med den prisbilden som är nu. Men försöken har några år på nacken och bygger på att man tar tre skördar per säsong. Eftersom många lantbrukare tar fyra eller fem skördar per säsong och tiden för återväxt därmed har krympt kanske den effektivare kalksalpetern, trots det högre priset, är det mest lönsamma alternativet. Med ett torrare klimat, som förra årets sommar, kan fördelarna med kalksalpeter också överväga.

Just antalet skördar per säsong är också ett exempel där det skett stora förändringar och praktiserande lantbrukare gått före forskningen. Runt 1990 när Per-Anders började som rådgivare var tre skördar i stället för två något nytt. I dag tar många lantbrukare på småländska höglandet fyra skördar och i exempelvis Halland och Skåne förekommer fem skördar per säsong. Men det kanske inte är fyra eller fem skördar per säsong som är den mest lönsamma strategin, resonerar Per-Anders Andersson.

– Visst har det gjorts orienterande försök men vi har inte något riktigt säkert material som visar att det är så, säger han.

I praktiken ute på gårdar kan det finnas många fördelar med fyra eller femskördesystem lägger han till. Ett exempel är att om andraskörden hinns med i slutet på juni kan personal ta ledigt under juli när många faktiskt föredrar att vara lediga.

Traktorn som pryder Per-Anders Andersson kontor är en present efter ett av de många föredrag han hållit genom åren.

I sin roll som rådgivare har han stor respekt för att växtodlingen bara är en del av företaget och att mjölk- och köttproduktionen är själva basen. Lantbrukaren måste prioritera bland allt som ska göras i företaget. Men i takt med att många gårdar växt under åren märker han också en förändrad inställning. Med anställda finns ett större utrymme för att fokusera på företagets olika delar och många har insett växtodlingens betydelse för resultatet i djurproduktionen.

– Det finns en helt annan lyhördhet för att göra åtgärder och få bättre ekonomi i vallodlingen än när jag började. Det är fantastiskt kul att få vara med på den här utvecklingen, säger han.

Parallellt med växtodlingsrådgivningen har han under större delen av sitt yrkesverksamma liv också arbetat med att hjälpa till med SAM-ansökningar åt lantbrukare.

– Jag började med det redan 1995 och har varit med på hela den kaotiska resan när det gäller SAM, säger han.

Under 2008 startade Per-Anders sin egen rådgivningsfirma Agroråd AB där han parallellt jobbade med växtodlingsrådgivning och konsultuppdrag när det gäller EU-stöd åt lantbrukare. Han uppskattade själva arbetet med SAM-ansökningar, att göra kartorna och sitta med SAM-internet. En viktig del av arbetsglädjen var också att många lantbrukare verkligen uppskattade hjälpen. Men när det nya landsbygdsprogrammet kom 2015 försvann allt mer av glädjen. Introduktionen av det reformerade stödprogrammet präglades av stor osäkerhet runt vilka regler som gällde och ett IT-system som krånglade. För Per-Anders Anderssons kunder blev korrekt optimering efter kompensationsstödreglerna mycket viktigt eftersom det kunde det handla om flera hundratusentals kronor mindre i stöd om lantbruket "hamnade på fel sida om gränsen".

– Det var stora pengar i omlopp och det blev en ständig oro som åt upp mig, säger han.

Oron pågick inte bara under själva SAM-ansökningsperioden utan fortsatte under året. När en lantbrukare ringde och sa att han eller hon inte fått sitt stöd slog oron till över att han som konsult kanske gjort något fel.

– Oftast var det inte jag som gjort något fel, det var Länsstyrelsen eller Jordbruksverket, eller något annat, men känslan var väldigt jobbig, säger han.

Per-Andersson Andersson lyfter upp en timotejplanta, det vanligaste och mest odlade vallgräset i Sverige.

Samtidigt tillägger han att han absolut inte vill lägga skuld på medarbetarna på Länsstyrelsen i Jönköping. De jobbade också mycket hårt för att hjälpa konsulter att få ut så mycket pengar som möjligt till lantbrukarna trots osäkra regler. Jordbruksverkets stora problem med IT-systemet har, som alla känner till, fortsatt att prägla stödperioden och det finns lantbrukare som inte har fått sina pengar från 2015. Även om han hade en konsultansvarsförsäkring hjälpte det inte mot oron att felen kunde drabba kunderna.

– Jag bestämde mig för att sluta. Hade jag inte gjort det skulle jag ha gått in i väggen, säger han.

Han la sin ner rådgivningsfirma Agroråd som han drivit i nästan tio år och tänkte "att ringer ingen så får jag väl jobba i skogen hemma”. När han i efterhand berättat sin historia har han hört fler rådgivare som också slutat med SAM-rådgivningen av liknande skäl. Med sin egen erfarenhet från att ha jobbat på Hushållningssällskapet tror han också det är lättare att hantera oro i en större organisation "där man kanske blir lite mera omhändertagen när det händer saker". För även om han hade ett nätverk att prata blev ensamheten som egenkonsult mer påtaglig när det gällde stressen runt SAM-ansökningar.

Det blev inte mycket jobb hemma i skogen utan livet tog snabbt en ny vändning och han erbjöds tjänsten som specialist på vall- och grovfoder hos Lantmännen 2017.

– Nu är jag fantastiskt glad att jag är med i den här gruppen, det har verkligen gett mig ny energi att få jobba med ett gäng engagerade rådgivare, säljare och produktchefer som alla har ett bra driv för svenskt lantbruk, säger han.

Detta är en artikel ur nr 6/2019 av tidningen Lantmannen, som kommer ut fredagen den 24 maj. För att få veta mer om tidningen, eller teckna en prenumeration, <a href="https://lrfmediashop.se/kampanj/lantmannen-2/?lp-variation-id=1&_ga=2.132915278.1785699421.1558787531-1117305268.1551710301">klicka här</a>.

<h3>Fem snabba frågor</h3>Hur känns det att få priset för Årets rådgivarinsats? – Det är fantastiskt roligt att få en uppskattning på det här sättet. Jag är både stolt och glad. Vad är viktigt i rådgivarrollen tycker du? – Jag tycker att man ska lyssna in och vara lyhörd. Sedan är det viktigt att våga prova nytt och utmana. Vad är viktigt i din vallrådgivning?Mitt mantra är att grovfoderanalysen är en växtanalys som kan användas för att förbättra vallodlingen. Kan du utveckla det? – Flera parametrar i analysen kan exempelvis användas för att utforma gödslingen rätt. Varför vall? – Just kopplingen att man som växtodlingsrådgivare måste förhålla sig till att man har en produkt som genererar mjölk och kött är väldigt spännande. <h3>Per-Anders Andersson</h3>Ålder: 60 årGör: Odlingsrådgivare och specialist på vall och grovfoder hos Lantmännen. Aktuell för: Utsågs till priset Årets Rådgivarinsats 2019. Bor: På en gård i Hjärtlanda utanför Sävsjö. Fritid: Cykling, skidåkning, vandring och gården.

Per-Anders Andersson är en auktoritet när det gäller vallodling i Sverige och tilldelades nyligen priset för Årets rådgivarinsats. Men för några år sedan höll arbetet med SAM-ansökning på att knäcka honom, berättar han för Lantmannen.

Prisbelönte Per-Anders Andersson nära att knäckas av SAM-ansökningar.