Torbjörn Esping

Daniel Valfridsson och sambon Åsa Carlsson har satsat på ett nytt stall med lösdrift på sandbädd.

När ATL är på besök en solig förmiddag är det ingen av de 100 korna som gått ut genom de vidöppna dörrarna till betet. Alla föredrar att stanna inomhus i skuggan och svalkan från vinden som blåser genom fönstren där väggarna automatiskt hissats ned.

– Korna älskar att vara i sandbädden, säger Åsa Karlsson, som tillsammans med sambon Daniel Valfridsson driver den konventionella mjölkgården Ilnerstorps gård.

Det nya lösdriftstallet har nästan ingen inredning. Ena långsidan är foderbord med bandfoderfördelare. Vid foderbordet en gödselränna. Vid ena kortsidan står två mjölkrobotar av det för Sverige lite ovanliga märket Fullwood.

Och så är det den stora sandbädden. På marken har man lagt en tät duk. Ovanpå den dräneringsrör, och sedan en halv meter tvättad sand.

Korna på Ilnerstorps gård har bytt från att stå uppbundna till en lösdrift på sandbädd.

Urinen rinner snabbt igenom och dräneras bort. Gödseln tas en gång om dagen bort med en sandrensare, som också luckrar upp sanden så den inte blir för packad.

– Det viktigt att rensa ofta, minst en gång om dagen. Hittills fungerar det rätt så bra, säger Daniel Valfridsson, som dock har haft problem med den sand som kommit ned i gödselrännan.

Tanken med sandbädden är att korna ska må bättre, med bättre klöv-, ben-, och juverhälsa.

– Det är inte samma bakterietillväxt i sand, det är bättre för klövarna, och när de ligger formar sig sanden efter kon så att de får en väldigt naturlig och bra liggmiljö.

Dessutom är ladugårdsbygget billigare eftersom det inte behövs någon gjuten platta och ingen omfattande inredning.

– Jag skulle tippa på 10 000 kronor billigare per koplats, vi ligger på mellan 55 000 och 60 000 kronor per koplats. Och det är inklusive allt, från markarbete till färdig byggnad och alla maskiner.

Åsa Carlsson och sambon Daniel Valfridsson har satsat på ett nytt stall med lösdrift på sandbädd.

En annan fördel med ladugården är att den kan duga till annat än mjölkkor.

– Vill du inte ha kor kan du på ett enkelt sätt ha det till något annat, som dikor eller hästar – det är en färdig paddock, säger Daniel Valfridsson.

Korna lämnade sina gamla uppbundna ladugårdar i mitten av mars och ser ut att trivas med sitt nya liv i lösdrift.

– De tyckte sanden var rolig, de hoppade runt och skuttade, och de kan välja att ligga hur de vill, i grupper eller själva. De har mycket lättare för att lägga sig och resa sig upp, de har mycket större frihet nu, säger Åsa Karlsson, som själv också har fått en bättre och mindre slitsam arbetsmiljö.

På vissa håll i Sverige har<a href="https://www.atl.nu/lantbruk/han-far-nej-till-sand-i-kornas-liggbas/"> lantbrukare fått nej till att använda sand som strömedel</a>, eftersom sand är en ändlig resurs. Och även i lösdriften med sand måste det fyllas på med ny sand, cirka två skopor i veckan. Risken finns för <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/varbergs-kommun-sand-ar-inte-bast-ur-miljosynpunkt/">motstånd från myndigheterna</a>.

– Vi ska först och främst tänka på djuren. Sand är omtalat bra för djuren och att då förbjuda det är alldeles fel väg att gå, säger Daniel Valfridsson.

<h3>Ilnerstorps gård</h3>Kor: 100 holsteinkor (ska ökas till 120). En mindre dikobesättning. Totalt finns 340 nötkreatur på gården.Människor: Daniel Valfridsson och Åsa Karlsson.Mark: 200 hektar. 100 åker, 70 skog, 30 bete. Plus skötselavtal och lite arrenden.

I skånska Tollarp har en besättning mjölkkor fått en ny unik lagård - lösdrift på sandbädd.

På Daniel Valfridsson och Åsa Karlssons gård i skånska Tollarp kan korna välja att ligga hur de vill.