Här på min hemmaplan på SLU i Umeå samlades häromveckan representanter för landets många mångbrukare. Nationella skogsprogrammet med landsbygdsminister Jennie Nilsson i spetsen hade bjudit in till kunskapsseminarium om mångbruk. Man önskade höja kunskapsnivån och skapa dialog om konstruktiva lösningar om hur man kan öka användningen av samma skog till flera verksamheter.

Mångbruk har tagit mycket av min tankemöda i anspråk under året som gått. Jag har haft förmånen att leda en drygt ettårig forskningssatsning med syfte att utforska och kommunicera hur skogen ska räcka till mera mångbruk.

Inom ramen för projektet har mina forskarkollegor arbetat fram välformulerade frågor och genomfört strukturerade studier. Kunniga journalister har varit integrerade i forskningen och ansvarat för kommunikationen. Själv har jag noga följt aktiviteterna, fungerat som bollplank och lärt mig alltmer om mångbruk.

Lärprocessen visade sig bli rätt omvälvande. Inledningsvis var jag väldigt fokuserad på själva skogen. Vad kan man göra i skogen och med skogen? Det visade sig vara en hel del och det är lätt att bli imponerad av uppfinningsrikedomen som finns ute i landet kring mångbruk. Här ryms allt från exempelvis naturguidning, cykeläventyr, traditionell renskötsel, småskaliga sågverk och snickerier till skogsmatförädling i gourmetklass.

Men allteftersom projektet fortlöpte flyttades mitt fokus från skogen till människorna. Mångbruk förutsätter skogsägare som upplåter sin mark och entreprenörer som brinner för sin verksamhet. Skogsägare och mångbruksentreprenör kan vara en och samma person, men allt som oftast är de inte det, och då krävs nyttjanderättsavtal mellan dem.

Och här återkom frågan om skogen. Behövs det en alldeles särskild sorts skog för mångbruk? Medan vissa hävdade att det vanliga skogsbruket förstör för mångbruket, hävdade andra att mångbruk förutsätter ett fungerande skogsbruk med allt vad det innebär av samhällsinfrastruktur och skogsbilvägsnät.

Mångbruksdebattörer mot vanligt skogsbruk lyfter fram att mångbruk gynnar mångfald. Det väcker en tanke om att mångbruksfrågan ibland ”kidnappas” av naturskyddsrörelsen, som klär den i argument om att utökat skydd av skog behövs inte bara för naturvärdena, utan även för att gynna mångbruket.

Så vad är egentligen sanningen om mångbrukets hinder och möjligheter? Seminariet häromveckan och mötet med alla entusiastiska mångbrukare fick mig att landa i följande slutsats: Mångbruk handlar inte alls om skog, utan om hur människor i glesbygd kan försörja sig och förverkliga sina livsstilsdrömmar.

Tack vare allemansrätten är alla välkomna att besöka skogen, vilket visserligen kan vara en viktig grund för besöksnäringen i glesbygd. Men för ökat mångbruk behövs inte mer eller annan skog än den som redan finns.

Det som behövs är förbättrade villkor för småföretagande, med fokus på regellättnader särskilt anpassade för glesbygden.

Annika Nordin, professor SLU

För ökat mångbruk behövs inte mer eller annan skog än den som redan finns. Det som behövs är förbättrade villkor för småföretagande, skriver ATLs krönikör Annika Nordin.

KRONIKA | Annika Nordin: För ökat mångbruk behövs inte mer eller annan skog. Det som behövs är förbättrade villkor för småföretagande.

Mångbruk handlar inte alls om skog

Lantbruk

KRONIKA | För ökat mångbruk behövs inte mer eller annan skog än den som redan finns. Det som behövs är förbättrade villkor för småföretagande, skriver ATLs krönikör Annika Nordin.