Birgitta Sennerdal

Skogsdebatten har förändrats de senaste åren. Det är tråkigt för jag känner inte igen mig i debatten med så högt tonläge.

När jag går runt i skogen gläds jag åt långa årsskott på granarna men bekymrar mig över svårigheten att få upp tall. Nu blir det mest gran där det tidigare var en blandning av gran och tall.

I områden jag skyddar frivilligt ska lövet dominera. Här har jag de bästa kantarellställena och jag planerar för vilka smågranar som ska bli julgranar under kommande år. Varje gång tänker jag att jag borde ha haft sekatören med för att frisera dem lite.

När jag går förbi resterna av det gamla torpet tänker jag på de som levde under helt andra förutsättningar. Jag är så tacksam över att vi fått det bättre i Sverige.

För mig är skogen allt detta och jag kan inte förstå hur det kan bli så mycket bråk.

Vi sitter alla i samma båt när det gäller klimat- och miljöfrågor och måste hjälpas åt att lösa problemen.

Sverige har som mål att bli fossilfritt. Men om vi ska kunna komma vidare i utvecklingen mot ett samhälle där skogsråvara används för att nå målet, måste skogsbruket och miljörörelsen börja prata med varandra. Börja med det ni är eniga om, uppmanade Svante Axelsson som är nationell samordnare för Fossilfritt Sverige vid en skogsdag nyligen.

Jag håller med honom. Konfrontation leder ingenstans och det borde gå att enas i flera frågor.

Miljörörelsen är obegripligt osynlig i debatten om viltskador på skog, trots att skadorna leder till en granifiering och gör att rönn, asp, sälg och ek försvinner.

Varför inte göra gemensam sak med skogsbruket i denna fråga?

Skogsbrukets företrädare ser rött så fort de hör ordet nyckelbiotop och genom effektivt lobbyarbete har regeringen dragit tillbaka uppdraget om en inventering. Nu riskerar skogsägare istället få reda på sin nyckelbiotop sedan avverkningsanmälan lämnats in. Vore det inte bättre att inventera i lugn och ro och lägga upp en strategi för hur skogsägare med nyckelbiotpsrika fastigheter ska kompenseras med formellt skydd?

Konsumenterna vill ha FSC-stämpeln och skogsbruket har varit med om att skriva in i FSC att nyckelbiotoper inte ska avverkas. Varför inte kroka arm med miljörörelsen eftersom marknaden vill ha FSC?

Vi måste respektera varandras olika uppfattningar och söka efter det vi har gemensamt. Branschföreträdare borde tänka sig för och inte aktivt elda på konflikten.

Tänk vad ett kreativt idékläckningsmöte skulle kunna leda till. Kanske en mer skonsam markberedning som både skogsbrukare och miljörörelsen uppskattar? Eller något helt annat som främjar både ekonomi och miljö – och som vi inte ens visste att vi saknade.

För att nå framåt behöver de två parterna enas om det de är överens om, menar ATL:s krönikör Birgitta Sennerdal.

För att nå framåt behöver de två parterna enas om det de är överens om, menar ATL:s krönikör Birgitta Sennerdal.