Mikael Marklund

Ronja Löfgren med sin Scania. Hon gillar att vara störst på vägen.

Det stod en rostig och bucklig Scania bakom Patrick Löfgrens verkstad. Ska du inte ha den i stället, undrade han när dottern Ronja en dag sa att hon ville ha en epa-traktor, helst en Volvo 740.

Hon tänkte om och tillsammans började far och dotter få fason på rosthögen. Nu har det gått ett och ett halvt år och arbetet är klart. Och slutresultatet är något som verkligen får många att vända sig om när hon är ute och kör.

– Jag ångrar inte en sekund att jag gick på pappas linje, säger Ronja Löfgren.

När Ronja Löfgren och hennes pappa Patrik Löfgren började renoveringsarbetet var skicket långt ifrån hur det är i dag.

Det har blivit åtskilliga timmar med, och på, Scanian för Ronja Löfgren.

Hela lastbilen har gåtts igenom och målats om. Det mesta har de gjort själva, utom inredningen som en bilsadelmakare satte in.

Om inte coronapandemin brutit ut hade den säkert rullat iväg på några utställningar inom den närmaste framtiden. Det finns redan ett antal pokaler i familjens ägo efter segrar i Göteborgs truck show, Vallåkraträffen och ett antal andra tillställningar.

Hur hade det gått om det varit några utställningar i höst?

– Jag tror vi skulle ha vunnit, säger Ronja Löfgren.

Nu är den i utställningsskick menar Ronja Löfgren. Och om inte coronapandemin kommit hade den redan tagit hem ett och annat pris, enligt henne.

Vad är det bästa med epan?

– Det är hela känslan, blandningen av nytt och gammalt. Att den är så fin. Och att vara störst på vägen. Sedan barnsben har jag drömt om att köra lastbil.

Den över 50 år gamla Scania 76:an är i utställningsskick, men rullar nästan dagligen på och runt Karlstad. Ronja Löfgren tar den till skolan till exempel. Nu har hon precis börjat sista året på högstadiet. Sedan tänker hon gå fordons- och transportprogrammet för att bli lastbilschaufför.

Nu blänker allting nylackerat på den över 50 år gamla lastbilen som nu fått ett nytt liv.

Om några år fyller Ronja Löfgren bilkörkort. Då ska Scanian få en ny växellåda och åter registreras som lastbil. För fortsätta köra den, det ska hon.

Hon har stått för allt sliparbete på Scanian. Sedan har pappa Patrick Löfgren, som jobbat med att reparera lastbilar sedan 1990, lackat den och den för de insatta välkända airbrushartisten Terje Aspmo gjort motivjobben.

– Men jag har gjort själva motivet på förardörren, en vit Peterbilt. Jag gillar verkligen att teckna och vill gärna bli motivlackerare lite längre fram.

Vad säger dina klasskompisar när du kommer till skolan med en så här fin epa?

– Många vågar inte komma fram och fråga. Sedan finns det några som säger att den är ful. Men då kommer det andra som säger att jag inte ska bry mig för att de är bara avundsjuka och att min epa verkligen är vacker. Det värmer i hjärtat.

Även när det är mörkt märks det när Ronja Löfgren är ute med sin Epa.

Det är inte helt ovanligt att ägare till epa-och a-traktorer tappar intresset för sina ögonstenar när de fyllt 18 och det är dags för bilkörkort. Men det tänker inte Ronja Löfgren göra:

– Det har jag redan planerat för. Vi har lagt ned så mycket blod, svett och tårar så det går inte att låta den stå. I stället ska vi byta växellåda och lite annat och registrera om den till lastbil. Då kan jag fortsätta att köra den.

Skolskjuts i toppklass. Till vardags är huvuduppgiften att transportera Ronja Löfgren till och från skolan.

Åtskilliga timmar och minst lika många kronor har gått till att få den buckliga och rostiga Scania-epan i utställningsskick. Men till vardags får den ta Ronja Löfgren till skolan.

Många timmar och kronor senare – nu är Ronja Löfgrens epa utställningsklar.

Från vrak till vinnare – så fixade hon epan

Entreprenad

Åtskilliga timmar och minst lika många kronor har gått till att få den buckliga och rostiga Scania-epan utställningsklar. Men till vardags får den ta Ronja Löfgren till skolan i Karlstad.