Tord Karlsson

Avräkningspriserna för griskött rakar i höjden i både Tyskland och Danmark och ligger nu högt över de svenska. KLS Ugglarps hörde till dem som höjde med 20 öre per kilo i måndags, men det är långt från höjningsracet på kontinenten.

Förklaringen är enkel. Eftersom man i Kina har slagit ut 200 miljoner grisar på grund av afrikansk svinpest har det uppstått ett enormt marknadssug. Det kan länder som har exportavtal med Kina utnyttja.

Men det kan inte Sverige. Trots att det har talats om export till Kina i åratal är vi inte framme vid ett avtal när det som bäst hade behövts. I stället fick svenska slakterier frysa in överskottet under vårvintern och det påverkar priset även nu.

Frågan är vad som är problemet? Är det så enkelt att kineserna inte vill? I så fall borde de vara mer angelägna nu. Eller har det saknats verkligt intresse från slakteriernas och de svenska myndigheternas sida? Nöjer man sig med att sälja svansar?

I stället kämpar man på hemmamarknaden. Marknadsanalysföretaget United minds har kartlagt konsumenternas inställning till grisköttet och presenterade resultatet på Sveriges grisföretagares stämma. Det gav inte upphov till några glädjeskutt.

Gris är inte lyxigt som nötkött och inte lika enkelt som kyckling, det är gott men anonymt och har inga tydliga fördelar. Det är också förknippat med en del obehagliga stallbilder. Den stora stödtruppen för griskött är män 50+, det bygger man inte någon ljus framtid på.

Den svenska grisen behöver komma ut ur anonymiteten och göra den resa som den svenska kycklingen har gjort. Det finns mycket positivt att bygga på, okunskapen om hur modern grisuppfödning fungerar är enorm.

Ett exempel är grisens klimatavtryck. Forskningsinstitutet Rise har räknat på den svenska grisproduktionen. Det är goda nyheter. Jämfört med beräkningarna gjorda för sju år sedan kommer man till ett avtryck som är två tredjedelar av det man då räknade fram.

Skillnaden beror på allmän effektivisering och ökning av produktiviteten men det viktigaste är att man då inte räknade med biprodukter som vassle och annat som är en stor del av grisarnas foderstat.

Det är i så fall ett grovt förbiseende och är en påminnelse om att hårdgranska alla siffror som slängs omkring i klimatdebatten. De är ofta gamla och generaliserande. Det finns säkert fler fall än detta med grisar som visar att den moderna verkligheten är bättre än man tror.

Grisnäringen har fortsatt mycket att arbeta med för att ta sig ut ur skuggan bakom kyckling och nöt. Det finns argument, klimatpåverkan är ett av dem. Men det är också viktigt att sätta fart med Kina. Ytterligare ett marknadsben att stå på kan inte vara fel.

Svensk grisbransch bör vända blicken mot Kina, anser ATL:s Tord Karlsson.