Ulf Aronsson

För enskilda skogsägare kostar viltskadorna hundratusentals kronor i framtida avverkningsvärden, nationellt rör det sig om miljardbelopp varje år. Dessutom betas även lövet hårt och trädslag som rönn, asp, sälg och ek får svårt att klara sig.

Trots det fortsätter skadorna ligga på en hög nivå, och återplanteringen av tall är blygsam.

– På ett sätt är det förvånande att skadorna inte minskar. Vi har en ny älgförvaltning och ett objektivt inventeringsunderlag genom älgbetesinventeringen, Äbin, så vi borde se en förändring, säger Christer Kalén, viltspecialist på Skogstyrelsen.

– Samtidigt är jag inte förvånad att det inte blir bättre. I debatten förekommer det fortfarande att skogsägare och jägare skyller på varandra. I stället borde de samverka. Men det går åt rätt håll och tonläget har blivit bättre.

Fungerar den nya älgförvaltningen?

– Det går inte att ge ett rakt svar på det. Vi har sett förbättringar på flera områden. Markägarna gör stora ansträngningar och har tagit ett stort steg framåt. Samtidigt är frågan om markägares och jägares syn på viltskador överensstämmer med regeringens skogspolitik? Många skogsägare har en liberal syn på viltskador, och prioriterar jakten.

Vid vilken nivå är viltskadorna så höga att de bryter mot skogsvårdslagen ur produktions- eller miljöperspektiv?

– Kraftiga viltskador kan leda till att en föryngring inte uppfyller lagens krav och då är skogsägaren skyldig att åtgärda det. För att en föryngring ska vara godkänd måste det vara ett tillräckligt antal plantor. Dessutom ska föryngringen domineras av träd med god produktionsförmåga.

<h3>Ingen koppling mellan viltskador och skogsvårdslag</h3>

– Däremot finns ingen direkt koppling mellan viltskador och skogsvårdslagen vad gäller inverkan på biologisk mångfalden, eftersom lagen främst hanterar skogliga åtgärder. Men markägaren ska arbeta för att naturligt förekommande trädslag som rönn, asp, sälg och ek också rekryteras i skogsbeståndet, vilket försvåras av ett högt betestryck. Betestrycket regleras i första hand via jakt, därför har länsstyrelser och Naturvårdsverket också ett ansvar för skogspolitiska mål. Om viltet äter upp den biologiska mångfalden är det i första hand en fråga för älgförvaltningen, inte för skogsvårdslagen.

I samband med att Skogsstyrelsen redovisat årets Äbin har myndigheten skärpt tonen. ”Nu kräver Skogsstyrelsen att fler markägare och jägare slutar agera kortsiktigt och i stället börjar ta sitt ansvar”, skriver till exempel Jonas Löfstedt, regionchef för Skogsstyrelsens region Mitt, i en debattartikel.

– Det har gått fem år sen den nya älgförvaltningen infördes och vi vill visa att det finns höga förväntningar på förvaltningen och att vi vill se effekter i skogen, kommenterar Christer Kalén.

Vad kan Skogsstyrelsen göra för att driva på utvecklingen?

– Vi har inte mycket styrmedel. Vi jobbar med att genomföra Äbin, sprida resultaten och på så sätt kunskap om skogens tillstånd. Vi har en liten roll inom älgförvaltningen formellt sett, men anstränger oss för att skogspolitiken får ett bättre genomslag i älgförvaltningen.

Så ni har inte så mycket att sätta bakom kraven på krafttag mot viltskador?

– Nej, det har vi ju inte, och just därför behöver vi också verka genom andra.

LÄS MER: <a href="http://www.atl.nu/skog/markagare-det-kanns-som-en-seger/">Markägare fick rätt om älgförvaltning</a>

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/skog/tufft-for-tall-och-ras-for-rase/">Ingen effekt av ny älgförvaltning</a>

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/australien-behover-svensk-kompetens-i-skogen/">Sug efter svenska skogsarbetare down under</a>

Skogsstyrelsen kräver krafttag från skogsbruket och jägarna för att få ned viltskadorna. Men så mycket att sätta bakom kraven har inte myndigheten.

Efter fem år börjar Skogsstyrelsen tappa tålamodet med den nya älgförvaltningen.