Jerry Simonsson

Filip Nilsson odlar stärkelsepotatis på 100 av familjegårdens cirka 300 hektar.

För stärkelsepotatisodlarna är stärkelsehalten a och o för lönsamheten. Med 20 procents högre halt i det närmaste fördubblas intäkterna och med bara marginellt högre kostnader. Det ger sedan ett täckningsbidrag, resultat före fasta kostnader, som är 17 gånger högre, enligt kalkyler från Hushållningssällskapet.

– Jag försöker nå 21 procent i snitt. Det är inte orimligt, sedan får man se vad det kostar att producera den sista procentenheten, säger Filip Nilsson, som nu är i färd med att ta över ansvaret för familjegården Västergård i Vram.

Då handlar det främst om att lägga på gödning, kalium och kväve, vid rätt tidpunkt och hålla grödan frisk och invänta den viktiga tillväxten i slutet mot skörden.

Filip Nilssons avkastning ligger i snitt på 47 ton per hektar. All odling sker på kontrakt med Lyckeby Stärkelse där hans far, Pål Nilsson, är ordförande.

– Redan när jag sätter min potatis kan jag räkna på det ekonomiska utfallet i min höstbudget, och det baserat på det snitt vi haft de senaste tio åren. Lyckas jag bara hålla potatisen frisk då får jag de pengar jag kalkylerat med, säger Filip Nilsson.

Han är lyckligt lottad med lätta sandjordar där potatisen trivs. På Kristianstadslätten har de också god tillgång på vatten, ovan norra Europas största grundvattentäkt. Konstbevattning är ett måste för att få upp skördarna. Och lyckas han hålla potatisen frisk från bladmögel och alternaria ser han ingen större risk med att odla stärkelsepotatisen. Lyckeby Stärkelsens framgångar på marknaden är dock den slutliga garantin för den goda ekonomin.

Men inget är gratis och att odla stärkelsepotatis är insats- och arbetskrävande.

– I spannmålen har vi väl en arbetsinsats på ungefär 3,5 timmar per hektar medan vi i stärkelsen ligger på minst 15 till 17 timmar, säger Filip Nilsson.

Av gårdens cirka 300 hektar odlar de stärkelsepotatis på 100, vilket är maximalt vad man klarar av. Den återkommer ungefär vart 3,5 år, men idealt är vart fjärde år, menar Filip Nilsson.

Även när det gäller övriga grödor har de satsat högt, vete har gått till Absolut Vodka, ärtor till Findus och vårkornet till maltproduktion. Dessutom växlar man med sockerbetor och raps.

– Men nu har både ärtorna och vetet gått till foder och när det gäller sockret, som det känns nu, har vi en kund som inte vill betala. Vi har minskat våra sockerarealer när vi ser att den konkurrerar dåligt ekonomiskt, säger Filip Nilsson och tillägger:

– Vi kan inte öka potatisen mer, men det är ingen dum gröda. Jag kan rekommendera den.

LÄS MER: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/protein-visar-vagen-till-basta-skorden/">Protein visar vägen till bästa skörden</a>

PREMIUM<a href="http://www.atl.nu/lantbruk/droppar-som-hamnar-pa-ratt-stalle/">: Droppbevattning - inte bara för att spara pengar</a>

LÄS MER<a href="http://www.atl.nu/lantbruk/marknaden-for-starkelsepotatis-okar/">: Marknaden för stärkelsepotatis ökar</a>

LÄS MER: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/hojt-pris-till-potatisodlare-hos-ssf/">Höjt pris till potatisodlare</a>

Grödor: Stärkelsepotatis, vete, sockerbetor, ärtor, korn och raps

För Filip Nilssons familj i Vram har stärkelsepotatisen varit ryggraden i gårdens ekonomi under ett halvt sekel.

Stärkelsepotatisen är ryggraden i gårdens ekonomi.