Hans Dahlgren

Efter önskemål från LRF har föreningen Skånes Maskinstationer efterlyst medlemmar som har utrustning för att skörda blast från sockerbetor. Blasten har tidigare använts som grovfoder, både till köttdjur och mjölkkor. De senaste decennierna har det dock inte förekommit i någon större utsträckning. Därmed har också maskinerna anpassats för att i stället hacka sönder blasten.

– Så nu är det bara någon enstaka av de sexradiga betupptagarna som kan samla blasten, säger föreningens ordförande Sven Svensson.

Hittills har föreningen fått in 8-9 företag som har möjlighet att samla blasten.

– Vi har ju inte gjort det på 15 år, men nu har vi skaffat två nya maskiner och bytt bordet på den ena så att vi ska kunna köra med samlaren, säger Börje Gustafsson på Södra Sandby Maskinstation.

<h3>Efterfrågan på blast försvann</h3>

Företaget samlade en hel del blast till mjölkbönder på 90-talet, men efterfrågan försvann. Sannolikt för att det finns en del nackdelar.

Blasten innehåller väldigt mycket vatten och då lönar det sig bara vid mycket korta transporter, risken är stor för föroreningar från jord, mjölkens smak och fettsammansättning kan bli annorlunda, och så blir kostnaden för upptagning av betorna dyrare.

– Vi räknar med att tiden kostar 600 kronor mer per hektar.

Logistiken på fältet är idag anpassad för att bara ta hand om betorna. De självgående upptagarna kan vid behov tömmas i farten av traktor och vagn, men ska även blasten lastas i en vagn blir det trångt.

– Då börjar det bli omständligt. Du kan inte både vara där med betvagnen och hackvagnen.

Vid ett krisår som detta blir det tydlig att gammal kompetens försvinner och rationaliseringar har sitt pris.

– Det är inte lätt att snabbt skapa en organisation och räta ut alla frågetecken, säger Sven Svensson.

Ensileringen av blasten minskar risken för att smaken på mjölken ska påverkas, men det gäller att tänka till.

– Man ska vara noggrann vid ensileringen och använda ett bra ensileringsmedel. Det är ganska stor risk att man få jord med sig så att det blir feljäsning, säger Rolf Spörndly på SLU.

För att undvika att mjölkkvaliteten påverkas för mycket uppskattar han inte mer än fjärdedel av grovfodergivan ska ersättas med betblast.

– Det kanske inte är det bästa, men är det nöd så är det nöd och då får man ta det man har. Det förväntar man sig nästan när det är ett sånt här nödår.

<h3>FAKTA</h3>Blast från sockerbetor innehåller väldigt mycket vatten. Halten torrsubstans (TS) är bara omkring 15 procent, vilket innebär att det blir stora mängder pressvatten i en plansilo vid ensilering.Ensileringsprocessen vinner på att blasten förtorkas, men samtidigt ökar då risken för jordinblandning, beroende på hur torkningen sker.Ett annat sätt att höja TS-halten är att blanda med något torrt material, exempelvis torkad betfiber.Blasten innehåller oxalsyra som i för stora mängder kan vara skadligt, men mängder betblast upp till 30 procent (TS) av fodret borde hålla sig under gränsvärdena. Det är dock viktigt att ge tillskott av kalcium och magnesium, eftersom oxalsyran binder dessa mineraler.Mjölkkor är känsligare än köttdjur om ensilaget skulle ha blivit feljäst på grund av jordinblandning.

Efter Sommarens torka tvingar fram nygamla knep för att hålla djuren med foder. Att använda blast från sockerbetor är en sådan, men dagens teknik och logistik för betskörd är inte anpassad för att ta till vara på blasten.

Blast är en utmaning när man vill göra foder av råvaran.