Marcus Frennemark

Slakten av kor och kvigor har ökat med drygt tio procent under årets nio första månader, jämfört med samma period under 2017. Ökningen beror med största sannolikhet på fodersituationen. Efter årets extrema torka är det brist på foder och det som finns har varit väldigt mycket dyrare att producera.

Statistiken baserar sig på slakten till och med september månad. Sannolikt har vi haft en ökad slakt även därefter.

Det är inte heller någon djärv gissning att tro att ytterligare kor och kvigor står i slaktkön. Många av de djur som kunde ha bidragit med kalvar nästa år, om bara fodret hade räckt över hela stallsäsongen.

Även kalvslakten har ökat under årets tre första kvartal, nästan 10 procent upp jämfört med fjolåret. Kanske inte lika dramatiskt som den ökade slakten av hondjur, men dock ett ökande antal djur som slaktas lätta och därmed bidrar med färre kilo i köttdisken.

Det ligger alltså nära till hands att tro att det föds färre kalvar nästa år och att det blir brist på svenskt nötkött framåt hösten 2019.

I grisstallarna är ledtiderna kortare än bland nötkreaturen. Men även här har foderkostnaderna ökat dramatiskt och det finns tecken på att pressade producenter drar ner.

Statistik från Svenska Köttföretagen visar att försäljningen av både semindoser och livdjur sjunker. Den ackumulerade minskningen av seminförsäljningen var 1,9 procent vid oktober månads utgång. Livdjursförsäljningen hade gått ner hela 6,6 procent vid samma tidpunkt.

Den sjunkande försäljningen betyder dock inte automatiskt minskad produktion. Grisföretagarna är nämligen sedan några år inne i en process där produktiviteten ökar kraftigt tack vare nytt avelsmaterial. Det är inte ovanligt att smågrisproducenterna får dra ner på antalet suggor för att få plats med alla grisarna i tillväxtboxarna.

Om den ökande produktiviteten räcker för att hålla uppe produktionsvolymerna återstår att se.

Nu krävs det tydliga signaler från marknaden, det vill säga från slakterier, dagligvaruhandel, charkindustri och grossister, att även primärproduktionen kan tjäna pengar på svenskt kött.

I klartext: höjda priser till bonden.

Tyvärr är det mycket lite som pekar i den riktningen. De öppna noteringarna från slakterierna ska förvisso tas med en nypa salt, men vi kan konstatera att grispriset i stort sett stått stilla inför julhelgen. Ett par tioöringar upp i början av hösten är allt hos de stora slakterierna.

Från nötköttsföretagare kommer uppgifter om prispress när leveransavtal ska skrivas om. Minst en krona ner, i något fall så mycket som fem kronors sänkning av kilopriset är slakteribud som getts spridning.

Dagligvaruhandeln tvår sina händer med att svenskproducerat redan dominerar utbudet av färskt kött. Och prishöjningar slår alltid mot volymerna, framhålls det.

Det är hos charkindustrin och storhushållsgrossisterna som stöten behöver sättas in. Köttråvaran är alltför ofta anonym trots goda initiativ med ursprungsmärkning.

Nu stundar stora mathelger. Ta chansen att vara en besvärlig kund och ställ frågan:

2019 blir året då svensk köttproduktion vänder nedåt igen. Efter några år med hygglig lönsamhet för gris- och nötköttsföretagen, med stigande produktion som följd, hopar sig nu tecknen på ett trendbrott.

Mörka utsikter inför nästa år, tror ATL:s reporter Marcus Frennemark.

2019 året då svensk köttproduktion vänder nedåt

Lantbruk

2019 blir året då svensk köttproduktion vänder nedåt igen, tror ATL:s reporter Marcus Frennemark.