Ulf Aronsson

”Sverige kan inte försörja sig själv med virke till byggnadsvård, säger Hansolov Lönn”, här med sambon Monica Nylander.

– Det är stor brist på virke, kvaliteten på furan är för dålig. Sverige kan inte försörja sig själv med virke till byggnadsvård.

Det säger Hansolov Lönn, som har ett sågverk för byggnadsvårdsvirke i Järbo, Sandviken. För att lösa problemet väljer en del byggnadsvårdare att importera virke från Finland, vilket ofta innebär att det egentligen kommer från Ryssland.

– Tre faktorer är viktiga: Hög andel kärnved, täta årsringar, ungefär 1-1,2 millimeter, och jämn tillväxt.

Andelen kärnved ökar med åldern, och kärnan är mer rötbeständig än splinten. Täta årsringar ger högre hållfasthet och en jämn tillväxt ger mindre spänningar i träet.

– Det finns bestånd med rätt kvalitet. Men många blir reservat och nyckelbiotoper. Det blir en konflikt mellan miljövård och byggnadsvård och miljörörelsen är inte intresserade av frågan, säger Hansolov Lönn.

Hans-Olov Lönn och Monica Nylander har en byggnadsvårdssåg i Järbo.

Själv tycker han att man kan inrätta reservat för virke för byggnadsvård och där bägge intressena möts.

– Markägaren skulle fortfarande ha äganderätten men göra små uttag över lång tid.

För att få hög kvalitet behövs en lång omloppstid med många och lätta ingrepp, kanske fyra röjningar och sex till åtta gallringar. Virket blir dyrt att producera, men enligt Hansolov Lönn finns betalningsviljan bland kunderna.

– De som vill ha kvalitetsvirke till byggnadsvård frågar sällan efter priset. Efter 6 gallringar och 140 år kan virket vara värt 1 500 - 2 000 kronor per kubikmeter. Det kan jämföras med 400 kronor per kubikmeter för industrivirke som stått i 70 år och gallrats två gånger.

– I dag produceras det bara massaved i skogen, det duger inte till husbyggen. Skogsägarna är lite lurade, det går inte att gallra fram kvalitet. Man måste tänka till redan från början - vad ska virket användas till om 100 år.

De hoppas att det kan gå att utveckla något slags kvalitetssystem och märkning för att ge draghjälp åt kvalitetsvirke.

En del virke av den kvalitet som Hansolov Lönn söker finns dock fortfarande i skogarna. Men då är problemet i stället att få ut det ur flödena.

– Mellanskog säger att de inte kan plocka ut virke för byggnadsvård, men jag får en del genom Skogssällskapet. Sen kan jag köpa en del från Siljan-sågen och Setra. De sorterar ut övergrovt som annars skulle bli flis.

Hansolov Lönn och hans sambo Monica Nylander tycker ändå att slutkunderna, även av annat virke än till byggnadsvård, börjar bli mer medvetna om virkeskvalitetens betydelse för en hållbar slutprodukt. Monica jämför med mat, där intresset för kvalitet och närproducerat ökat. De hoppas att det kan gå att utveckla något slags kvalitetssystem och märkning för att ge draghjälp åt kvalitetsvirke.

Men det ökade intresset för träbyggande med byggelement av KL-trä, korslimmade bräder, ger Hansolov Lönn inte mycket för.

– Vad är det för idé att odla dåligt virke, slita sönder det och sen limma ihop det? Odla skog på rätt sätt och använd timmer i stället, då behövs ingen limning.

På mindre än 100 år har virkesvolymen i Sverige fördubblats. Trots det tvingas byggnadsvårdare till import när de söker kvalitetsfura.

”Sverige kan inte försörja sig själv med virke till byggnadsvård.”

De kämpar mot bristen på virke till byggnadsvård

Marknad

På hundra år har virkesvolymen i Sverige fördubblats. Trots det tvingas byggnadsvårdare till import när de söker kvalitetsfura.